Paus

Jag tänkte bara informera mina läsare ( om jag nu har några jag har ju haft ganska långa uppehåll nu så snäll slå inte ihjäl mig. Kan väl säga nu på en gång när jag skriver i en parates och allt att min syrra blev roslagens lucia) om att jag tänker ha ett upphåll för ett tag. Den sista vekcan innan betygen sätta kommer bara vara en massa plugg så jag har inte tid att sitta här och babbla om oviktiga saker utan att sätta punkt.
Så då var det sagt och jag hoppas att ni inte tar illa upp hej hopp pillesnopp!

Kollekt

Det var åratal jag skrev senast. Och det har inte hänt så värst mycket. Var i stan förra torsdagen och myste på café och affärer med kompisarna Madelene, Kristin och Hedvig. Sen pluggade jag hela helgen. Gick i kyrkan med morfar (det var nämligen första advent) för att lyssna på min mamma och mina systrar som är med i kyrkokören. Sen lyssnade vi på en pastor som predikade om att han tyckte att kristendomen var bättre än alla andra religioner som till exempel Islam och Hinduism. Sedan kommer vi till det här med kollekt. Varje gång jag går i kyrkan tycks jag alltid glömma att ta med pengar till kollekt. Men varje gång har jag lyckats klara mig. Denna gång hade morfar med sig som han gav till mig. Andra gånger när jag gått själv har dem tagit emot kollekten vi porten. Då har jag lyckats smitta igenom osedd. En gång lade jag ner en otm hand i penningpungen samtidigt som en annan. Då lät det som om jag la ner också. Men visst är det lite roligt att jag varje gång lyckas glömma. För jag påminner mig alltid om att ta med pengar nästa gång men tycks aldrig göra det.
Jag vill bara påminna er att om ni vill kommentera så klickar ni bara på anonym rutan och skriver sedan in vad ni vill säga (och så lätt var det). Hej hopp pillesnopp!

Bild: Snö, fast det mesta har smält bort nu.

Proffs

Tänkte bara berätta att jag just gjort rent hela altanen från snö iförd endast morgonrock och tofflor. Min utrustning var en sopkvast. Inte för att bli stursk eller något sådant men är inte det för bra för att vara sant. I lördags gjorde jag rent balkongen från snö med en flugsmälla och ett glas. Är jag inte påhittig.

Strömavbrott

Vad gör familjen Saleh när det blir strömavbrott?


Jo vi tar fram en stekpanna och några värmeljus och försöker sedan att steka ägg. Det gick otrolig långsamt så vi la ner efter en kvart. Kvar i pannan blev någon slags halvkoagulerad gegga med en massa olja i. Vi åt istället sallad med mackor. Funderade ett tag om vi kanske skulle grilla korv i öppna spisen, men ingen orkade hämta ved.


Sedan spelade vi barn Twister i en halvtimma. Mamma satt i soffan och snurrade på brickan som talar om vilken kroppsdel som ska hamna på vilken färg. Efter det satt vi i kanske två timmar och skulle gissa vilken person man tänkte på. Mina tog längst tid.


När strömmen kom tillbaka satte vi förstås på tv:n och slutade leka lekar. Detta hände i lördags och strömavbrotted varade kanske i fyra timmar.


I söndags hade det snöat rejält så vi gick ut och åkte tefat och begravde varandra i snön. Och idag hade det snöat ännu mer. När vi skulle gå till morfar för att fika nådde snön nästan upp till midjan på mig. Och nu när det är kväll snöar det fortfarande. Pappa fick stanna hemma från jobbet för att han inte kunde komma fram. Hej hopp pillesnopp!

Bild: Den här var tagen i lördags på två dagar har det snöat ännu mer.

Mysigt

Sitter här i min stulna morgonrock från Silja line. Ja just det jag har ju inte hunnit att berätta om när jag bestämmde mig för att stjäla en morgonrock från båten. Eller ja det är väl inte mycket till historia men någon gång måste man väl dra den. Jo det var nämligen så här att förra sommaren eller så var det förförra åkte familjen Saleh till Helsingfors. På båten bestämmde sig mina systrar för att gå på spa. Där får man nämligen morgonrockar som man kan ta med upp på rummet, men man måste lämmna dem på rummet när man ska åka hem. Då tänkte jag att man kunde ta en morgonrock och de skulle dem inte lägga märket till. Så jag gjorde det och här sitter jag men en fruktanvärt härlig morogonrock. Juste det var också den resan vi snodde med oss en flaska vin i mammas handväska. Ni vet vinflaskorna man får när man äter buffé. Vi tänkte att vi har ju betalat för det här och mamma kommer inte orka dricka upp två vinflaskor så varför inte ta flaskan. Hej hopp pillesnopp!

Bild: Morfars hus idag. Det har snöat jätte mycket.

Trouble in Paradise

Det känns som om det var åratal sen sist jag blogga, okej det har bara gått 4 dagar men än sen fyra dagar är mycket för mig.
Jag vill bara berätta att gymnasie-valen (hur man nu stavar till det, attans nu kommer mina stavfels grejer tillbaka igen, fresten sitter stavfel ihop orkar inte slå upp på google) går jätte bra nu ser jag fram emot att börja på en ny skola. Att gå på samma skola i 10 år är inte bra, trust me.
Om jag nu får berätta vad det var jag egentligen skulle berätta? Ber jag mig själv om lov eller ber jag er om lov? väldigt förvirrande. Fresten så tycker min syster att jag är otrevlig när jag bloggar. Då reflekterar jag tillbaka på mitt förrföra inlägg: Nä nu jäklar. För er som inte förstår min humor så skämtade jag. Jag blev inte alls arg. Jag blir aldrig arg. Jag är som en hippie som ständigt påtänd. På tal om droger så var det det jag egentligen skulle ta upp.
Jo det är nämligen så här att för några dagar sen såg jag och mina systrar på youtube, hur man får en person att svimma. Som så lättpåverkade vi e måste vi förstås prova. Och jag kan bara säga att det är helt otroligt. När man är inne i sitt rus vill man aldrig därifrån. Man blir så glad och tänker bara glada tankar. Och nu har jag fått alla i min skola att vilja pröva på det här.
Och jag säger blankt nej (okej jag gjorde på några stycken) sen kom jag på att det kanske inte är så bara att få människor att svimma så jag slutade på en gång (hjärnan får nämligen inge syre, okej doktorer säger att det är ofarligt för så korta perioder, men vill ändå inte ta några risker).
För att man blir som en drogberoende. När man väl varit inne i sitt "rus" vill man dit igen. Och jag förstår människor som tar droger. Prova en gång så är du fast.
Så nu har jag bestämmt mig för att sluta med det här och gå vidare i mitt liv. Jag har mycket viktigare saker att göra med mitt liv än att få folk att svimma. Hej hopp pillesnopp!

HJÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu är det så att hela min världe har kolappsat. Idag var jag nämligen gymnasiemässan, och jag måste säga att stockholms ungar ser förjävliga ut. Faktiskt. Titta på dem....
Iallafall så efter att ha varit där har jag inte längre någon aning om vilket gymnsasie jag ska välja. Det fanns så mycket att min glasklara plan har spruckit. Men på måndag ska jag prata med Syv (trodde hon hette det men det står viss för syo konsulent) Jag tänkte att jag ska ägna den tid jag har kvar idag att kolla upp alla gymnasium. Jag håller på att få ett nervöst sammanbrott. Och jag tror inte det är särskilt bra för en femtonåring. Fast å andra sidan har jag varit nära nervösa sammanbrott förr.
Hej hopp pillesnopp (förlåt att det blev så kort idag men orkar inte skriva mer, svettas som en gris just nu och kommer inte lukta gått imorgon. Fast å andra sidan sitter väl inte ni och gråter för det...fan ta er)!

Nä nu jäklar

Ni ska bara veta vad en kompis till sa i morse. Vi stod och snackade och så börjar vi att prata blogga. Och hur alla helt plötsligt börjat skaffa en. Sen pratar vi lite om min blogg. och då säger denna männisa och jag citerar "jag tycker den har blivit lite tråkig". Hon (okej nu har jag avslöjat mig) sa det inte så högt och en massa andra pratade, med jag hörde nog vad hon sa. Och då tänkte jag först fan (okej jag skulle inte svära när jag skrev inlägg, ännu ett löfte jag inte lyckats hålla) vad hon är lättutråkad. Och jag säger det, hon är lätt att underhålla men tamifasiken vad hon tröttnar lätt. Vi va typ bästa vänner. eller va säger jag vi var vänner eller...
Nej nu måste jag bara vika från ämnet några rader.
Vad i helskotta är en bästa vän? Jag kan väl säga att Viktor Boström och Rikard Tohlén var mina bästa vänner när jag var mindre (Ni har ingen aning om vilka dem är utom dem som känner dem, och det skulle ta lång tid om jag ska börja berätta om dem). Men nu har jag ingen aning om vem som är min bästa vän. Har jag någon bästa vän eller är alla min vänner? Svårt att säga. Och om jag har en bästa vän värderar jag denna människa mer än alla andra? Phuuu nu fick jag det sagt kommentera gärna om ni kan ge mig några svar.
Iallafall så var det denna person som inte tyckte min blogg är ett magnifkit klassiskt mästerverk. Jag tror nog du vet vem du e och....Okej jag vill inte avsluta den meningen vem vet vilka grodor som kan hoppa hur munnen på mig då.
Hej hopp pillesnopp!

Matvanor

Jag är jätte gald och förvånad över hur många det är som läser min blogg. Jätte många i skolan kommenterar den hela tiden. Och jag vill bara informera om att det gör mig jätte glad.

Okej nu har jag kommit till den avdelningen man alltdi måste ta upp...alltså mat. Jo det är nämligen så här att jag har börjat fundera på om familjen Saleh förbrukar mer mat än en vanlig svensk familj. Varje gång vi handlar så frågar alltid kassörskan om vi handlar för en förening eller ett dagis. Då börjar man undra om det är så att de inte är vana att se familjer storhandla på torsdagar eller så äter vi väldans mycket mat. Personligen tycker jag inte vi handlar mer än någon annan men man måste nog se det från en utomståendes perspektiv.

Om jag nu skall ge ett exempel. Varje torsdag köper vi hem tre chokladkakor. Innan kvällen är nästan hela den chokladkakan uppäten. Och det kanske ligger några rutor längs nere på botten. Då börjar man ju fundera. Är familjen Saleh en av Coop forums största inkomstkällor?

Så jag ställer frågan till dig som läser det här. Äter jag mycket mat eller är de som står i kassan helt inkompetenta? Hej hopp pillesnopp!

Bild: Vi låtsas-åker vagn i Polen. Sen åkte jag och Hedvig häst och vagn själva utan de andra (då låtsas åkte vi inte om ni undrade det).

Hurra

Hej och hallå. Känns som evigheter sen senast även om det bara har gått tre dagar. Jo kan hälsa och säga att min syster yster har blivit vald till tärna i Norrtälje. Som nu vill jag be er om en tjänst. Kolla i Norrtälje tidning eller gå in på deras hemsida och rösta på henne är ni jätte gulliga. Shirin Saleh heter hon.

Okej. Igår åkte jag och två av min vänner till Stockholm för att hjälpa vår lärare med en sak. Hon arbetar nämligen för ett språkrese företag som heter STS. Iallafall så fick dem stå där nere och berätta för alla som kom vart de skulle gå och dela ut kataloger. Jag åandrasidan fick stå på den våningen där allt hände och fråga människora om de vill ha kaffe och sånt. Jag fick även hjälpa dem till toaletten (Till toaletten och inte på toaletten). Jag fick ett sånt där passerkort som jag fick dra i en dosa och sedan slå in en kod. Det var jätteroligt att springa ut och in genom den hela tiden (och nej jag är inte sarkastisk). Man känner sig så proffsig. Det hela tog plats på Stureplans gallerian, om ni nu ville veta det. Efter cirka tre timma var det över och vi fick massa chips och läsk, trislotter och varsin hundralapp, sen kommer vi också få biobiljetter.

Det var jätte kul. Sen kom tre andra kompisar och vi gick och fika på ett café, sen tog vi bussen hem. Det lät väl jätte skoj.

Andra ungdomar måste dricka för att ha kul. Vilket jag tycker är jätte töntigt. Vi behöver inge sprit för att ha kul, att bara umgås är mycket roligare och bättre.

Där fick jag in dagens visdomsord. Kanske ska börja med det. Bli en sån där guru. Det skulle vart en syn.

Nej nu börjar jag sväva iväg (alldeles för flummig) Jag får väl ta och säga hej hopp pillesnopp!

Bild: Ros i stängsel i Birkenau

Nej nu måste jag snart börja sticka. Nej jag har inte blivit gammal. Det är faktiskt en väldigt avslappnande sysselsättning. Ja varför jag skriver om stickning är för att jag kan absolut inte komma på vad jag ska skriva. Sitter och tittar på ett känslodrypande avsnitt av Medium. En av de bästa serierna jag sett. Känner för att gråta.


Så blir det många gånger för mig. Helt plötsligt får jag gråten i halsen och tårarna kan börja rinna. Jag kan tillochmed börja till tecknade filmer.


Nej nu måste jag sticka klart mina vantar så hej hopp pillesnopp!

Bild: Nej jag är inte på fyllan; bara lite trött.

Love

Sitter här och lyssnar på Love is in the air med Cat Stevens. Jätte bra låt som alltid får mig på bra humör. Den är så mysig och glad.

Okej jag måste erkänna igår gjorde jag en sån där fråga din vänner om dig själv grej. Jag vet jag vet, nu har jag sjunkit till mina vänners nivå. Hur kan det vara möjligt. Jag som alltdi varit bättre än dem. Iallafall där ställde jag en fråga om mina vänner visse om jag hade varit tänd på en lärare. Det har jag om alla undrar. Ganska nyligen faktiskt. Låter kanske jätte töntigt men det har jag varit. Det är jätte svårt det där med kärlek. Inte för att jag var kär i henne. Heller det kanske jag var. Hon var väldigt speciell. Okej jag kanske var kär, men inte så att jag gick på moln.

Iallafall är det svårt med kärlek. Jag menar alla jag känner har aldrig haft några problem med det. Men sen kommer man till mig. Som är helt tafat när det kommer till tjejer. Jag ger tips om kärlek man kan visst inte kunnat hitta den själv. Men som jag skrev tidigare, jag är ju trots allt bara 15 år kärlek tar lång tid. Men ändå.

Man har ju varit småkär i några stycken. Men det är aldrig så att jag någonsin skulle kunnat se oss tillsammans. Ganska nyligen var jag kär i en kompis. Men insåg att jag aldrig skulle kunna vara ihop med den här människan. Det gick helt enkelt bara inte. Jag kanske bara behöver vänta och se. Nån dag ramlar nog den rätta ner från skyn.

Hej hopp pillesnopp!

Bild: Jag matar fåglar i Krakow.

Här en låt som jag tycker beskriver min situation men byt ut allt som associeras med killar med tjejer.

Usch, hur kunde jag dejta det där?Att jag trodde det skulle fungeraDet började bra, men sen efter nån dagFörsvann all hans charm och han bleknaDet var inte den första i åroch definitivt inte sistaDet brukar bubbla från startMed spännande pratRomantiska möten med kyssarMen sen tröttna jag direktVilken äcklig andedräktHans irriterande ticsHan är royalistJag förtjänar faktiskt något bättreJag lovar, jag kan fixa vem jag villAldrig nöjd, jag blir aldrig nöjdFör lång eller kort eller smal eller bredJag vill hitta rätt men jag ser bara felAldrig nöjd, jag blir aldrig nöjdIngen kan vara perfekt, det kan jag förståMen herregud, jag kan få bättre än såJag har verkligen provat med alltJag har träffat, för fan, hela världenFrån Paris till Shangai, slitna jeans och kavajJag har till och med surfat på nätetMen jag blir aldrig nöjd, nej, jag stör mig på alltHan skriver så fult och han sjunger så falsktVilken läskig mustasch, alldeles för latVar är hans sinne för humor?Nej, jag hittar ingentingIngen groda som blir min prinsBara genomsnittsskräp, inte tillräckligt tätVarför ska jag nöja mig med nåt mindre,när jag vet jag kan fixa vem jag vill?Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjdFör lång eller kort eller smal eller bredJag vill hitta rätt men jag ser bara felAldrig nöjd, jag blir aldrig nöjdIngen kan vara perfekt, det kan jag förståMen herregud, jag kan få bättre än såAldrig nöjd, jag blir aldrig nöjdMm...Dom har vart gamla, dom har vart ungaDom har vart smarta, dom har vart dummaDom har jobbat på bank, dom har rest överalltJag har gett alla den chans jag har kunnatDom har vart snygga, dom har vart rikaDom har vart stygga, dom har vart drygaMen inte nånstans har det funnits nån manSom lyckats få mig att mjukna(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjdMm...)Dom har vart gamla, dom har vart ungaDom har vart smarta, dom har vart dummaFör lång eller kort eller smal eller bredJag vill hitta rätt men jag ser bara fel(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjdMm...)Dom har vart gamla, dom har vart ungaDom har vart smarta, dom har vart dummaIngen kan vara perfekt, det kan jag förståMen herregud, jag kan få bättre än så(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjdMm...)Dom har vart gamla, dom har vart ungaDom har vart smarta, dom har vart dummaFör lång eller kort eller smal eller bredJag vill hitta rätt men jag ser bara felAldrig, aldrig nöjdAldrig, aldrig, aldrig nöjd

Jag vet

Jag vet att jag inte har skrivit på ett tag men jag har faktiskt varit väldigt upptagen. Eller ett tag typ två eller tre dagar, det är väl inte ett tag. Fan ta er. Men jag har varit upptagen. Eller ja upptagen kan man väl inte säga, eftersom jag har varit tvungen att sitta framför datorn hela dagarna så har jag inte haft tid att blogga. Okej jag har inte orkat. Och jag bröt mitt löfte om att jag skulle skriva varje dag. Om jag börjar tänka efter tror jag inte jag kommer att orka eller hinna att skriva varje dag. Om jag gör det bryter jag väl ihop i slutet av veckan. Men okej jag ska försöka skriva så ofta jag kan och orkar. Annars in på mentalsjukhuset med mig.

Jag har ju även en pjäs att repetera (måste kunna allt till på tisdag. Och nej det är ingen uppgift det är mitt eget val. Som den lilla perfektsionist jag är, eller perfektsionist skulle jag nog inte kalla det. Men det får duga, ni fattar iallafall vad jag menar).

Nu måste jag faktiskt gå och lägga mig. Måste gå upp imorgon göra lite yoga och duscha och äta och titta och springa och åka och vänta och plugga och vila och äta och plugga och vänta och åka och äta och läsa och äta och titta och borsta och sova. Då har jag redogört vad jag kommer att sysselsätta mig själv med imorgon. Hej hopp pillesnopp!

Bild: Jag på en brygga i Norge.

Snabbt

Okej några snabba innan klockan blir tolv. kärlek är komplicerat kärlek är svårt. Men ge aldrig upp det finns så mycket att leva för. Ett enda snesteg ska inte få dig att lägga ner helt och hållet.

Res dig upp och försök igen. Det tar tid men den tiden det tar är det värt.

Fattar inte

Hur kan det komma sig att alla kändismammor är så nedrans bra på att blogga. Ta till exempel Martina Haag eller Linda Skugge. Båda två är mammor och har blomstarande karriärer och båda skriver om att vara mammor. Är det någon sorts medfödd gåva mammor har (att blogga alltså) eller är det bara så att när man är en mamma (småbarns mamma är värt att påpeka) så händer det så mycket i ens vardag att när man skriver ner allt tycket hela jordens befolkling att det är jätte interesant. Man blir ju avundsjuk att man inte kan skriva lika bra som dem. Men framför allt blir jag mest avundsjuk att jag inte är lika känd som dem.

Min dröm är ju att bli världsberömd skådespelare. Men när jag går igenom en utav mina kriser så sätter man sig ner och börjar undra hur i ... ska jag lyckas med att ta mig till Hollywood. Och när jag är där hur ska jag bli känd.

Fast istället för att sitta här och drunkna i sjävömkan får jag väl helt enkelt leva i nuet. Jag får ta morgondagen som den kommer.

Jag börjar tycka att det här med att blogga inte är så dåligt. I den här takten har jag väl snart löst alla mina problem och lyckas ta livet av alla mina läsare.

Nej nu säger jag hej hopp pillesnopp!

Bild: Jag med sked på näsan och har en helt psyko blick.

Jaha

Ibland kommer man till den punkt då man inte längre kan komma på något att skriva i sin blogg. Man har redan skrivt ner hela sin livshistoria och det finns inge mer kvar. Jag är lång ifrån den punkten, så var inte oroliga. Det är bara så att jag inte kan komma på något att skriva om just nu. Så jag tänkte fylla ut det här inlägget med massa text om att jag inte kan komma på något att skriva. Fast när jag tänker så har jag ingen lust att sitta här och skriva, det finns så mycket jag måste uträtta med mitt liv. Ett måste är att resa till Somalia och hjälpa fattiga barn samt hålla en rädda barnen gala. Det har jag sett att alla kändisar gör för att ställa sig in hos folket. Så det måste väl jag också göra. Är det någon som har lust att sponsra mig med pengar för att jag skall kunna åka runt på jorden och sprida budskap om fred och kärlek. Jag skulle kunna en sådan där super hippie.

Nej nu börjar klockan bli mycket och jag måste hinna lägga in det här inlägget innan klcokan blir tolv. Så nu säger jag hej hopp pillesnopp!

Vad gör jag egentligen

En sak jag alltid undrat över är varför alla lever ett sånt aktivt liv. Alla mina vänner har ständigt fullspäckade scheman, det är fotbollsträningar hit, vara med kompisar dit. Vad gör jag. Jag gör aldrig någonting bara går på teater på tisdagar och inget mer. Jag menar en annan tjej tyckte det var ofattbart att jag inte skulle umgås med en kompis i helgen. Jag umgås aldrig med kompisar. Jag gömmer mig för mina kompisar så fort jag ser dem på stan.

Som jag nämt tidigare (om du följer min blogg) varje gång jag ska till någon kompis får jag fjärilar i magen. Jag vet inte vad det är beror det på mig eller beror det på samhället.

Som sagt var det känns som om jag aldrig gör någonting. Sitter hemma hela dagarna och rullar tummarna. Eller ja. Jag rullar tummarna efter att jag kommit hem ätit fil, läst Kalle Anka (jag vet lite barnsligt) och tränat. Jag kanske har ett ganska interesant liv iallafall. Efter det äter jag mat och sätter mig antingen framför datorn eller tittar på tv. Sen går jag och borstar tänderna, tvättar ansiktet och lägger mig i min säng för att sova.

Jo jag tror nog jag är väldigt nöjd med det liv jag lever.

Jag skulle aldrig klara av ett mer fullspäckat liv. Jag tror nog jag är tillräckligt upptagen som det är. Om jag hade varit lika upptagen som mina vänner hade jag väl kolapsat för länge sen.

Vilka idioter dem är. Vem orkar att vara social, lev som en eremit resten av era liv säger jag. Världen skulle vara en mycket bättre plats om alla bara satt hemma i sina hus och rulla tummarna. Inga mer krig. Visst låter det bra.

Nej nu börjar det bli sent Hej hopp pillesnopp!

Bild: Här e jag på Skavsta flyplats. Det här inlägget räkans som den 26 ocktober (bara så att ni vet :P)

Förlåt

Förlåt förlåt förlåt för att jag inte la upp något imorgon. Jag känner mig jätte hemsk. Fast när jag tänker efter som går ni väl inte in på den här sidan om inte jag lägger upp en bild ppå bilddagboken och säger att jag skrivit ett nytt inlägg. Jag hatar er allihop (usch jag börjar bli paranoid, snart får jag väl för mig att fåglar kan flyga) Men om vi ska försöka vara seriösa så har jag en väldans bra bortförklaring till varför jag inte kunde skriva. Jo det var nämligen så här okej nu har jag suttit inte på youtube i flera timmar och tittar på roliga klipp från mad tv så jag får helt enkelt göra min bortförklaring imorgon för jag orkar helt enkelt inte nu.


Så nu säger jag hej hopp pillesnopp!

Bild: Jag ser helt sjuk ut hemma hos Hedvig.

NEJ

Just nu är det kris (hller det var det) Vi har nämligen gjort en film för vårt skolarbete om andra världskriget. Idag satt vi och redigerade den och senare på kvällen när alla gått hem till sig fick jag reda på att filmen som vi ägnat så mycket tid åt att redigera hade blivit helt svart. Det enda som man kunde höra var ljudet av själva filmen. Sedan försöker Hedvig (hon som hade filmen) ordan allt och vi prata i flera timmar och försöker lösa situationen. Efter ett tag ringer hon och hennes mamma (som är biträdande rektor på vår skola) till vå lärare och pratar lite. Sedan kommer vi fram till att hon ska hem till mig och vi ska redigera filmen tillsammans här. Och Tina och Emilia (de två andra i gruppen) ska vara i skolan och förbereda där.

Det var väl allt om det sen så orkar jag inte skriva mer. Hej hopp pillesnopp!

Bild: Jag och min syster posar och här är en låt jag älskar av Simon and Garfunkel

Hello darkness, my old friend, I've come to talk with you again, Because a vision softly creeping, Left its seeds while I was sleeping, And the vision that was planted in my brain Still remains Within the sound of silence. In restless dreams I walked alone Narrow streets of cobblestone, 'Neath the halo of a street lamp, I turned my collar to the cold and damp When my eyes were stabbed by the flash of a neon light That split the night And touched the sound of silence. And in the naked light I saw Ten thousand people, maybe more. People talking without speaking, People hearing without listening, People writing songs that voices never share And no one dare Disturb the sound of silence. "Fools" said I, "You do not know Silence like a cancer grows. Hear my words that I might teach you, Take my arms that I might reach to you." But my words like silent raindrops fell, And echoed In the wells of silence And the people bowed and prayed To the neon god they made. And the sign flashed out its warning, in the words that it was forming. And the sign said, "The words of the prophets are written on the subway walls And tenement halls." And whisper'd in the sounds of silence.

Nu ska det bli annat av

Jag har en sak jag måste erkänna. Jag lovade mig själv (och om ni känner mig så vet ni att jag inte kan hålla några löften jag ger mig själv) att skriva i denna blogg varje dag. MEN (som Tony Irwing) ska jag vara ärlig har jag faktiskt inte orkat. Jag var rädd för att logga in, för jag orkar helt enkel inte skriva om polen resan. Det är helt enkelt för jobbig att skriva en 200 sidig bok varje gång man loggar in. Och fresten så hitils (hur hitils nu stavas. orkar inte slå upp det på google, se hur lat jag är. Jag orkar ingenting längre) är det bara de på skolan som läser min blogg och det var ju dem så åkte med till Polen. Så jag har bestämt mig för att skita (vilka hemska ord jag använder, eller andvänder som jag mycket heller skulle vilja skriva men då slår Ylva ihjäl mig) i hlea Polen resan. Och istället skriva kortfattade inlägga varje dag istället. Det bli lättare så. Det bli lättare för mig att skriva och lättare för er att läsa. Hur många som nu gör det. Och juste nu måste jag be er om en sak; alla som läser den här måste, eller ni måste inte det är valfritt, men jag vill att ni gör det. Kan ni sprida min blogg vidare till andra personer, och nu menar jag inte personer på länna skola utan från andra skolor, föräldrar och pensionärer.

Men nu har jag skrivit en hel del iallafall, så nu måste jag faktiskt sluta även hur hemskt gära jag skulle vilja vara kvar och pussas lite till. Men det finns faktiskt vissa gränser. Och jag kan berätta om uppkommande inlägg; mitt nya jobb som relationscoach och hur jag alltid bryter mina löften om att jag ska träna regelbundet och äta hälsosamt.

Det låter väl kul. Hej hopp pillesnopp!

Här är jag i Maria kyrkan i Polen. Ja juste inge mer om Polen var det ja. Nu stänger jag munnen med en dragkedja och slänger bort den dör saken man drar igen blixtlåste med. Fast jag kan ju fortfarande skriva. Det är ju inte så att jag sitter här och läser varendaste ord jag skriver. Folk kan ju tro att man är dum i huvet. När nu binmder jag fast mina händer med ett rep istället.

Mer om Polenresan och mina felstavningar

Ok! Då sitter jag här och lyssnar på Daft Punk samtidigt som jag är inne på facebook och skriver i min fantastiskt, otroliga, makalösa blogg. Då ska jag väl sammanfatta polen resan. Tänkte göra det i ett enda inlägg den här gången (orkar inte skriva mer om det) Ni ska bara veta hur många gånger jag får kolla i googel om jag stavar rätt. Om vi tar till exempel sammanfatta, så var jag tvungen att kolla på google om det stavas med två eller ett m. Och jag har VG i Sv. VG I SVENSKA OCH JAG KAN INTE ENS STAVA TILL SAMMANFATTA. Men om jag kanske skulle ta och prata (skriva) om Polen istället för att bada dyka eller vad det nu heter i självömkan. Fresten kom jag på att på lästestet vi hade idag kunde jag inte stava till förödmjuka. Jag satt och undrade om det stavades förutmjuka eller förudmjuka. OCH JAG HAR VG I SVENSKA. Nej nu får jag sluta och prata om mina svenska problem, det måste förstås vara extremt uttåkande. Se nu gjorde jag det igen. Jag var tvungen att kolla upp på google om förstås stavas förstårs.

Ja juste polenresan. Jo efter att vi avslutat vårt vattenkrig och gått till sängs vaknade vi av att en man knackade på vår dörr (det var nämligen frukosten som hade anländit). Sen kom alla killar in i vårt rum och stirrade på mig som om jag vore en köttbit. Där låg jag på golvet blottad iförd endast kalsonger. Inte undra på att de inte kunda hålla ögonen borta. Jag duschade och gjorde mig iordning. Självklart så var jag sist ner av alla. Och självklart var jag tvungen att se ut som en "stekare"(för att citera killarna i klassen). Jag hade nämligen på mig vita jeans, svarta strumpor, grå rutig skjorta och blåvit randig väst och solglasögon. Jag var även utrustad med kamera och filmkamera, vilket fick mig att sen ännu mer turistig ut. Ja för att göra det så kort och konsivt som möjligt så gick vi runt med en guide som hette Krisztof i hela Krakow. Han visade oss massor som jag inte orkar att berätta om (för det var så mycket). Vi var iallafall vid ett slott som hette Wawel och då säger han: Där är min sommarstuga som jag köpte i fjol, och där i fönstret ser ni min fru och mina 57 barn som står och vinkar HEJ HEJ! Han skämtade nämlig om allt och alla. Vi besökte Mariakyrkan som var underbart vacker. Sedan när rundturen var slut så gick jag och Hedvig (flyg Hedvig flyg. Flyg hem till Harry. Nej nu ska vi inte vara elaka)runt på stora torget (200x200 m) och köpte lite souvenirer. Sedan efter lite prutning och övertalning åkte vi häst och vagn genom Krakows gator. Det kostade 75 kr styck för att åka i 20 minuter. Om vi hade tagit någon annan (det fanns nämligen fler hästar med vagnar uppradade lägnst med gata) så hade det kostat 450 kr för 30 minuter. Så jag tycker vi gjorde en bara deal.

Sen fikade vi även med de andra lärarna och när vi skulle gå där ifrån försökte en främling trycka in en ciggaret i Hedvigs mun (men den situationen hanterade hon bra. YOU GO GIRL. sagt med sådan där svart amerikansk tjej accent). Iallafall så gick vi runt lite till köpte lite läsk och chips och begav oss till hotellet (vi kom sist som vanligt). Efter någon timma eller två så gick hela klassen ut på resturang där vi fick äta mat (kan ni tänka er) och lyssna och titta på polsk folkmusik och folkdans. Jag kan bara informera om att Denise gillade det absolut inte.

Sen gick jag Hedda, Hanna och Josefin runt lite på stan. Sedan (nu tycker jag det bli väldans mycket sen och sedan) återvände vi hem till hotellet. Där jag genast lade mig ner på min säng och somnade som törnrosa (visst låter det underbart) och den här gången somnade jag i min säng inte på golvet. Ville bara påpeka det så att det inte blir några missförstånd.

Jaha nu blev det iallafall inte som jag tänkt mig. Jag hade nämligen tänk att skriva om hela polenresan i detta inlägg. Men nu blev det väl inte så. Då får jag väl återkomma någon annan dag med detaljer om de andra dagarna. Hej hopp pillesnopp!!



















Bild: Tornet som tillhör slottet Wawel. Det är Denises fingrar på bilden.

Hemma från Polen

Okej. Hej igen. Är äntligen hemma från Polen. Eller äntligen ska jag väl inte säga. Det finns inget jag hellre skulle vilja göra än att packa ner hela min klass och 9c i en resväska och åka tillbaka. Det skulle förstårs krävas en enorm resväska för att få plats med alla människor däri. Och det skulle kosta enormt mycket pengar fast jag skulle väl nog få ett sånt där världsrekord diplom och det skulle inte vara helt fel.

Vad jag försöker säga är att jag längtar något otrolig tillbaka till Polen. Jag saknar varenda människa även om vi kommer att ses imorgon (vi fick nämligen ledigt av vår kära fröken YLVA BRANDT).

I söndags vaknade jag (har ingen aning när). Jag åt frukost eller lunch eller så var det middag, kommer inte riktigt ihåg. Men jag vet att det var det enda mål mat jag fick i mig förutom latten på Skavsta och koppen med te på hotellrummet, under hela dagen. Jag borstade tänderna, duschade och klädde på mig. Sedan efter att ha tagit ett långt hjärtligt farväl av familjen satte jag mig i bilen och begav mig till skolan där alla skulle träffas. Förstås så kommer jag nästan sist av alla, men så är det med familjen Saleh...nästan alltid sist. Där kom jag med min stekar solglasögon och lade märket till att en del av flickorna skrattade när jag kom ut ur bilen. Typiskt Magdi tänkte dem väl eller så tänkte de en massa andra hemkheter om mig. Föräldrarna stirrade på mig som om jag vore ett djur i bur. Men jag älskar och kommer alltid att älska at stå i rampljuset, låt idioterna stirra tänkte jag för mig själv.

När bussen anländit stuvade vi in väskorna på sidan av bussen och satte oss tillrätta i våra säten. Nu blir jag förvånade över vilket språk jag använder tycker inte ni att jag låste väldigt sofistikerad. Antingen det eller så är jag egenkär. Se där kom det igen. Hur ofta använder jag ord som egenkär och stuvade. Jag har väl gått och blivit knäpp efter Polen (för att citera min hemkunskaps lärare Marie). Iallafall så åkte vi i tre timmar till Skavsta flyplats. Under tiden tidade vi på Ice age (vilket jag inte ville se, jag tror nog jag var ensam om att vilja titta på det våras för rymden). När vi kom dit fick vi vänta i någon halvtimme för att cheka in vårt (låter konstigt, vårt alltså. Försök att säga det snabb flera gånger så förstår ni vad jag menar) bagage. Sedan fick vi vänta lite till innan vi fick kliva ombord på planet. (det var under den tiden vi väntade som jag tog den där latten som jag nämde innan) Och jag kan säga att jag var livrädd när jag stod i trappan till planet. Jag hade bara lust och hoppa av. När planet lyfte kände jag genast hur huvudet gick runt och jag kallsvettades som en åsna. (jag tycker nämligen att åsna är ett mellanting mellan en gris och ett arsle. Vad jag menar med det får ni lista ut själva. Ska jag förklara vad jag menar med det blir det väldans mycket text. Som om det inte är det redan tänker väl ni då) Och bredvid mig satt just då två väldigt irriterande människor som inte alls hade förståelse för vad jag gick igenom. När vi landat tog vi en buss (som luktade mögel) till vårt hotell. Högst upp i huste fick jag och sex andra (Johan, Emil, Robert, Jesper och Jimmy) sova. Fick svindel när vi skulle upp dit första gången. Man fick nämligen gå dit via en trappa på utsidan av byggnaden. Och där satt vi och drack te, som vi hade hittat i ett skåp i köket. När vi skulle lägga oss hade de två sov grupperna krig. Det var jag och Johan (som sov i hallen) mot de andra (som sov i vardagsrummet). Johan började med att ta deras täcket och bråka med dem. Sedan kom jag på den fantastiska ide (e:t ska ha en sådan där sak över men jag vet inte hur man gör en sån) att kasta vatten på de andra. För att göra en lång historia kort so å slutade de med att både jag och hällde vatten över varandras sängar och blev då tvungna att sova på golvet inne hos de andra. Heller jag sov på golvet och Johan sov i den extremt osköna soffan.

Det var ju i praktiskt taget allt som hände under den dagen men jag återkommer med mer information om Polen resan någon annan gång. Hej hop pillesnopp

Bild 1: Utsikten från vår balkong. Vem skulle inte dö för en sådan.

Bild 2: Där sov jag, sedan flyttade Johan sin säng brevid min.

Bild 3: Vem kan inte undgå att få svindel när man tittar ner däruppefrån.

Trött och stressen börjar komma

Okej. Här sitter jag i morgonrocken skriver mitt första blogginlägg i hela mitt liv. Har funderat i flera år om jag kanske skulle starta en. Och idag 4 timmar och 33 minuter innan jag tillsammans med min klass ska sitta på en buss mot Skavsta flygplats och sedan därifrån ta ett plan till Polen, bestämmer jag mig för att helt plötsligt starta en blogg.

Jag känner hur hela min mage kokar av oro. Jag blir alltid så här när jag ska åka någonstans. Det spelar ingen roll vad det är. Jag blir tillochmed så här orolig när jag ska träffa mina kompisar. Det är väl för att jag i praktiskt taget aldrig träffar mina kompisar på min fritid. Det måste nog vara någon slags inbyggd försvars mekanism jag har i min kropp. Den säger åt mig att bli orolig så fort jag kliver utanför min sovrumsdörr. Och blir jag inte orolig så blir jag stressad. Hela sommarlovet hade varit en lång välbehövlig semester för mig. Men en vecka innan skolan börjar kan jag genast känna hur jag tappar håret.

Jag har funderat på om jag kanske skulle ta och prata med en kurator om mina probelm det är inte normalt säger jag till mig själv. När jag fyllde 15 gick jag igenom en ålderskris. En ÅLDERSKRIS när man är 15 år...det kan ju inte vara normalt. Jag låg och vred mig i sängen på kvällarna och funderade på vad jag skulle göra med mitt liv, och snart var det bara en tidsfråga innan jag skulle ligga på min dödsbädd.

Nä nu måste jag sluta och prata om mina problem jag kan tänka att det måste vara extremt utråkande. Om du ens orkat läsa hela inlägget innan du sitter där med en pistol riktad mot tinningen.

Ja jag ska iallafall åka till Polen idag och näsr jag kommer hem kommeer jag väl vara helt deprimerad. Vi ska nämligen besöka koncentrationslägrerna i Polen. Kanske inte det roligaste men vi ska göra så mycket mer och jag hoppas att det blir ett minne för livet.

Nej nu måste jag sluta annars sitter jag väl här hela natten. Och vid slutet av veckan har jag avslutat mina memoarer. Och så kan vi ju inte ha det

Vi hörs om några dagar. Hej hopp pillesnopp!

Ps: Här är en blid för att visa hur trött jag är.