The end

Hej!
Jag tänkte bara berätta lite kort om hur min dag såg ut efter skolan. Jo jag sitter i soffan i skolan och läser Camilla Läckberg Predikanten (mycket bra bok). Sedan frågar Hedvig om jag ska följa med ner för att hon ska köpa macka. Jag säger ja och följer med ut i hettan. Ett tips till er: gå inte med tjocktröja och vinterjacka när det är 10 grader ute. Sedan väntade jag på bussen och begav mig till Norrtälje. När jag klev av bussen orkade jag inte säga hej då till en enda kotte utan gick nonchalant iväg (jag brukar göra så, då är jag lite märkvärdig) inte för att jag tror någon brydde sig. Jag hade inte direkt varit scocial med någon av dem. Jag stormar iväg i mina extremt snygga solglasögon mot HM. Väl där väljer jag ut 20 stycken plagg och endast ett utav dem faller mig i smaken och jag bestämmer mig för att köpa den. Jag tittar på klockan och tänker att det är en halvtimme kvar innnan teatern börjar. Jag hinner nog köpa en macka och ta med. Hade tänkt sitta på en parkbänk vid ån men besöket på HM blev lite längre än väntat. Jag går in på gröna rummet och köpper en baguette med tomat och mozzarella. Jätte gott. När jag återigen tittar på klockan är den 16.50 och teatern började 17.00. Så jag rusar iväg och tar upp mobilen och säger att jag måste skynda mig så att hon som stod i caffét inte börjar undra varför jag springer iväg efter 10 minuter. Jag trodde mackorna skulle gå att ta med men de var visst tvugna att ätas med bestick. Jag sprang även in i tobaksaffären och köpte en påskmust. Så jag går i super fart mot roslagsskolan. När jag till min största förvåning ser Hedvig komma runt husknuten. "Helvete" tänker jag "hoppas hon inte stannar för att prata". Jag försöker titta bort och hoppas att hon inte känner igen mig men då tyckte jag det var löjlig och hälsar bara artigt på henne. Som tur var så var hon heller inte på det pratglada humöret och jag slipper som tur är undan. Men när jag kommer upp på bron mot hamnen. Ser jag Tina komma emot mig. "Hoppas hon inte går hit, hoppas hon inte går hit"tänker jag. Men som tur är ser hon mig inte och viker istället av mot hamnen. Nu kan jag lugnt gå mot roslagsskolan eller lung snarar i power walk tempo. Och det är inte skönt med tjocktröja och vinterjacka. Som tur är så hinner jag i tid och det kändes riktigt bra.
Nu kommer den sista delen av min film Little Blackbird. Det finns även ett alternativt slut som jag kommer att visa i nästa inlägg. Och för er som inte lyckats se hela min film på grund av att det laggar. Frukta icke jag kommer även lägga upp den på youtube och jag kan, om ni vill, visa den i skolan. Hej hopp pillesnopp

Ny själ

Jag är en ny själ som har kommit till denna konstiga värld. Jag hoppas på att lära mig om att ge och ta. Men enda/ända (har ingen aning) sedan jag kom hit kände jag glädjen och rädslan och upptäckte att jag hade gjort vartenda möjliga misstag.

Jag är en ung själ i denna väldigt konstiga värld och jag hoppas kunna lära mig om vad som är sant och falskt. Men varför allt detta hat? Försök att kommunicera! Att hitta tro och kärlek är inte alltid så lätt.

Det här är ett lyckligt slut eftersom du inte förstår allt det du har gjort. Varför är allt så fel?

Det här är ett lyckligt slut kom och ge mig din hand. Jag tar dig långt härifrån

Jag är en ny själ som har kommit till denna konsitga värld. jag hoppas på att lära mig om att ge och ta.
Men enda/ända sedan jag kom hit kände jag glädjen och rädslan och upptäckte att jag hade gjort vartenda möjliga misstag.

Ny själ...
I denna konstiga värld...
Vartenda möjliga misstag...
Möjliga misstag
Vartenda möjliga misstag
Misstg, misstag, misstag...

People change

Människor förändras, det finns inget man kan göra något åt det. Du står stilla och observerar alla andra som inte längre är sig lika och ser inte hur du själv också förändras. Saker och ting händer och allting blir aldrig sig likt igen. Det spelar ingen roll hur mycket man än försöker det finns alltid en osynlig vägg. Det ligger något i luften och det finns en spänning.
Det är tråkigt att det ska behöva bli såhär men det är väl bara att acceptera. Folk glider ifrån varandra. Tack för mig hej hopp pillesnopp.

Fel kläder

Hejsan allihopa jag har har en rolig sak jag kan berätta för er. Idag när jag kom hem så lade jag märket till en sak jag hade tagit på mig fel byxor. Det var inte min mjukisbyxor jag hade på mig utan min kära systers. Jag blev lite fundersam när jag tog dem från tvättlinan. De hade inte samma färg och var lite mindre, men jag trodde detta enbart berodde på att de just hade varit i tvättmaskinen. "Det är väl inte första gången han har tjejkläder på sig", tänker nog ni och då kan jag ta och informera om att så är fallet. Om ni tittat på min film så bär jag både högklackat och kort kort. "Någonstans på vägen måste det gått fel", kanske ni också tänker. Gör inte det är ni snälla jag är fulkomligt frisk. Jag kan också informera om att min nya flickvän heter Emilia Norman. Det var en kille som åker vår buss (Albin heter han) som frågade mig om vi var ihop. Då sa jag genast att så var inte fallet vi är enbart goda vänner. Jag måste erkänna även om jag känner mig attraherad till henne skulle det nog inte funka.
Jag kan oclså informera om att jag blvit väldigt mycket snällare när jag skriver. Jag tittade tillbaka på mina första inlägg där jag var väldigt elak mot mina vänner. Jag saknar det och vill absolut inte bli en mjukis. Så från och med nu lovar jag att bli mycket mer elak era jävla svin (se jag är en natur begåvning). Skåda även att mina parateser har börjat komma tillbaka. Jag har saknat dem jätte mycket så nu är dem tillbaka. Så nu kan ni klimakteriekossor sluta klaga (ååå detta kan bli beroende). Här kommer tredje delen av min skräckis Little Blackbird. Hej hopp pillesnopp!

Hejsan

Hali hallå ute i stugorna. Jag såg en tv serie idag om en kille som inte aldrig hade kysst en tjej och han skämmdes jätte mycket för det. Det tycker jag bara vara bra. Att han liksom väntade. Men som sagt var man kan inte vänta hela sitt liv. Jag minns min första kyss. Inget speciellt men det kan väl inte allt vara här i livet. Det var något mer jag skulle ta upp men jag kommer inte på vad. Jag satt med datorn i knät och skulle skriva när jag kom hem, men kände att jag ville vänta till i kväll då jag även kan lägga upp fortsättningen till min skräckis. När jag ändå talar om kärlek så kan jag ta upp att under mina år har jag blivit allas lovecoach. Det är jätte kul att få hjälpa människor osm har bekymmer speciellt kärleksbekymmer. Det finns inget bättre än att hjälpa sina medmänniskor. Så jag har en idé om ni nu har några bekymmer. Skriv det som en kommentar så skulle det vara jätte kul att få hjälpa till. Det kan vara allt mellan himmel och jord. Så jag hoppas att ni gör det annars blir jag be sviken. Aja här kommer iallafall frotsättningen av min film. Hej hopp pillesnopp.

Ps. Nu kom jag på vad det var jag tänkte på. Tänk om man kunde läsa andra folks tankar. Undra vad man skulle höra. Om ni skulle lyssna på mina så skulle ni nog höra surr surr surr. Nu kom jag på något annat, undra om man lägger upp låtar på sina bloggar som har någon innebörd för en själv eller väljer man bara hejvilt. Jag vet att jag gör det vad gör ni. Väljer ni låtar efter hur ni känner er eller bara sånt som ni gillar. Jag vet strange fråga men det gillar jag. Då menar jag inte bara på bloggen utan cokså i allmänhet.

Hejsan

Hejsan allihopa!
Idag sa några vänner till mig att jag skulle börja videoblogga. Jag är fortfarande lite skeptisk till detta, ja jag är ju inte direkt jätte rolig på film så vi får se. Just nu måste jag bara få lite struktur i mitt liv. Väldigt många saker som måste göras. Men det låter jätte roligt kanske blir ett sommarlovsprojekt, då har man hur mycket tid som helst men jag tror inte ni lär se det under mars, april eller maj men i juni så kankse. Ett lite sommarlovs program en gång i veckan skulle nog vara lite kul. Aja vi får se.
Under tiden tänkte jag bjuda er på något annat. Som ni kanske redan vet så är min skräckis färdig och jag har tänkt lägga upp den här på bloggen. Jag har förstås delat upp den annars blir den för lång. Cirka fem minuter varje gång kommer den att bli. Så idag är det premiär. Höj volymen rejält på er dator, luta er tillbaka och njut.
Bara så att ni vet det är mest förtexter och inte mycket film. Men jag blev jätte nöjd. Och kom ihåg sprid min blogg till era vänner. Rekomendera den för andra så skulle ni göra mig väldigt glad. Och kommentera för guds skull ställ frågor vad som helst jag är desperat. Återigen titta och njut.

Ps. Fresten kommer ni ihåg att jag skulle börja blogga på twitter. Det blev inget av det. Jag glömmer och man kan knappt skriva något om man bara får 145 tecken på sig. Så jag rekomenderar det inte. Bye!

Lärare

Lärare är ett däggdjur som blir cirka 160-190 cm höga (om de står på bakbenen), mankhöjd cirka 60-80 cm. Vikten kan variera helt mellan olika individer.
Lärarnas favoritmat lär vara en blandning bestående av socker, smör, ägg, vetemjöl, bakpulver och mjölk, som man rör ihop och sätter i en varm ugn. Om man lyckas med det konstycket har man framställt "sockerkaka" som gärna förtärs med "kaffe" till.
"Kaffe" är en dryck som består av kaffepulver och kokande vatten, osm drickes med mjölk, socker, båda två eller inget alls.
Lärare påträffas oftast i mörka hålor som kallas "lärarrum", vilka utan undantag doftar "kaffe" och "kakor"
Lärarnas favoritsysslor är att vara griniga mot elever, att dela ut extrema hemläxor samt sitta och lata sig i "lärarrum" och äta "kakor" under rasterna.
Lärare kan ibland extraknäcka som "rastvakt", då de går runt och tittar efter så att alla håller sig till reglerna.
Lärare ser ganska söta och gulliga ut, men låt dig inte luras! De kan få humörutbrott om man retar dem och om man kommer för nära så bits de.
Lärare fanns från början bara på ön Tasmanien, nära Australien, men sedan européerna kom dit har lärarna spridit ut sig och finns nu i nästan hela världen och är populära sällskapsdjur på bland annat skolor och universitet.

Det här är en text som satt nere i datarummet på länna skola. Lägg märket till alla fel i texten. Men den är rolig att läsa hej hopp pillesnopp.

Livsnjutare

Om jag skulle beskriva mig själv med ett enda ord, så skulle nog det ordet vara livsnjutare. Jag vet inte varför men när jag skulle lägga mig i sängen kom jag på att jag var just det, en livsnjutare. Leva i nuet och inte oroa sig för framtiden förespråkar jag ganska mycket för mina vänner. Då jag upplever dem på tok för stressade om allt mellan himmel och jord. De blir oroliga för sina framtidsdrömmar och prov osv.
Vad jag vill säga till dem är att inte oroa sig för sådana saker. Det brukar alltid lösa sig i slutändan. Vad det gäller framtidsdrömmar finns det ju inte särskilt mycket vi kan göra åt dem. Vi kan ännu inte bestämma över vårt öde helt och hållet och därför ser jag heller ingen anledninga att beat yourself up it now.
Oj oj oj jag blir bara visare ju äldre jag blir.
Om jag skulle beskriva mig med ett annat ord än livsnjutare, så skulle det vara ensamvarg. Jag gillar helst att vara för mig själv och tar helst hand om mina egna problem osv på egen hand. Jag gillar att vara ensam samtidigt som jag älskar att vara med människor.
Jag vill också väldigt gärna kontroll, i grupp kan det lätt bli jag som tar över. Det beror på (enligt mig) att det inte finns någon annan som tar över och då blir det ju lätt en själv även om man vill att de andra ska vara lika delaktiga som en själv. Sedan kanske det också är för att jag anser att blir det inte som jag vill så blir det inte bra. Jag gillar inte att bli ifrågasatt och kan heller inte ta kritik från andra människor.
Se där fick ni en liten redogörelse om mig. Nu är klockan snart imidnatt och jag måste verkligen sova. Hej hopp pillesnopp!

YES

Idag torsdagen den 5 mars har min vän fyllt 16 år. Min älskling number ett Rebecca Pernilla Rolfart. GRATIS!!!!!
Inte bara det idag hade jag även mitt intagningsprov till mitt första handsval Viktor Rydbergs Gymnasium. Det kunde inte gått bättre och jag är super nöjd med hur allt gick. Det var jätte roligt och människorna som sökte var jätteroliga.
När jag gick från skolan och var på väg till macken kändes det som om min mage skulle sprängas. Det var inte klokt hur nervös jag var. Under tiden jag satt på bussen till Norrtälje försökte jag intala mig själv att allt skulle ordna sig. När jag är framme står 76:an redan där men jag skiter i den och går in på pressbyrån för att köpa ett mellanmål. Jag missade ju nämligen lunchen. Jag hann även springa på toletten och då lade jag märket till en sak. När jag kliver in i själva "vänterummet" sitter enbart äldre människor där och alla tycks bära på en ryggsäck. Som om alla var påväg att ut och kampa. Jag lägger även märket till att blickarna vänds mot mig när jag kliver in genom dörrarna. Självklart går jag med självsäkerhet till toaletten eftersom jag gillar när människor lägger märket till mig. Iallafall så tar jag nästa 76:a som kommer 12.00. När jag sitter där på bussen påväg till Stockholm så lyssnar jag på låtar som ska få mig att känna mig självsäker. Men det spelar ingen roll när magen är som en atombomb. När jag är framme kliver jag förstås av vid Danderyd tycker det går fortare och kliver sedan av vid tekniska. När jag går dit så känner jag inte så mycket oron börjar släppa. Tror nog det är stadslivet som får mig att känna mig bättre. Jag älskar städer.
När jag är framme och gått två trappor upp ser jag massa andra ungdomar i min ålder som väntar på att få komma in. De samtalar ivrigt med varandra men jag föredrar att iakta. När klockan är halv två får vi alla komma in i den svarta teatersalen och träffa en teaterlärrare som arbetar på skolan. Jag har tyvärr glömt hennes namn men med henne får vi göra en övning där vi ska berätta vilket naturväsen vi skulle vilja vara om vi fick välja. Jag ville vara en örn kan jag bara informera om. Sedan fick vi värma pp på röst och kropp med övningar som mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm...marabou, och olika andningsövningar.
Sedan när vi var färdiga efter cirka 45 minuter kom en annan teaterlärare in. Hon skulle hålla improvisation med oss. Den andra teaterläraren som vi hade först och regissören på skolan, som just hade kommit in, skulle sätta sig ner och iakta oss och föra anteckningar. En övning vi gjorde var att vi skulle komma in i ett rum och hitta ett brev som vi sedan läser och reagerar på olika sätt beroende på vad för slags brev det är.
När vi var färdiga med improvisation efter också cirkaa 45 minuter fick vi gå ut och vänta på att få gå in och göra våra monologer. Under tiden jag väntade satt jag och läste ett ufo gör entré, kommit en bra bit nu. När jag tyckte jag läst nog satte jag mig och snackade ett tag med de andra. De som sökte var jätteroliga och eleverna på skolan är jätte snälla och roliga att vara med. Sedan kom våra guider som var förstaårselever på skolan och frågade om jag ville gå in i förberedelserummet dit alla fick gå innan de gjorde sin monologer för lärarna.
De frågade om de skulle titta på medan jag gjorde min monolog och ge lite feedback. De tyckte jag var jättebra då kände jag mig genast lugn. När jag var färdig efter cirka två minuter fick jag bege mig direkt in till teaterlärarna. Det var inte alls så farligt som jag trodde och efter monologen var det en kort intervju. När jag var färdig gick jag ut och begav mig mot tekniska högskolan för att åka hem. Då var klockan 17.15. Jag gick in på SevenEleven och köpte mig en riktigt god grillmacka, en loka och en choklad muffins. Det var min middag.
Hej hopp pillesopp

Jag är galen

Det är inte klokt jag har skrivit tre inlägg på en dag. Har jag gått och blivit galen. Detta är ju ett rekord. Nä men jag kände bara för att skriva igen. Inte något långt bara skriva något. Det är liksom lite terapi. När jag inte pratar för mig själv (vilket jag gör så fort jag är ensam). så känns det bra att skriva ner något och låta er läsa det. Visa att här är jag.
Jag kan också informera om att jag är färdig med min skräckis (filme alltså). Så det kan ni se fram emot i mina framtida inlägg. Jag kommer att publicera den här på bloggen, uppdelad förstås, annars bllir den för lång (20 min). Jag kan förbereda er på kortkort, nakenbad och tårar, mer än så vågar jag inte säga. Hoppas filmen inte blir en besvikelse för er. Jag kom på jag glömde säga hejhopp pillesnopp i de två andra inläggen så här kommer det HEJ HOPP PILLESNOPP!

Ps. God natt

Oj jag glömde

Om ni går in på sidan så har ni inte läst inlägget som står nedanför detta. Jag skulle bara säga för att vara extra skadeglad Hedvig hade du sagt att du ville fixa det här istället för att göra det enklaste och göra slut hade jag velat det. Men nu sa du inte det så synd för dig för du har förlorat någon som är jätte bra. Fan vad bra det känns att få det ur sig.

Glad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mina kära läsare, morfar och Manal. Vad jag är påväg att säga må komma som en chock för er. Men det är nämligen så att Hedvig har gjort slut med mig. Men det är inte det som är själva chocken. Om ni trodde det så hade ni fel. Jag menar jag visste nästan att detta skulle komma eftersom hon hade stängt av helt och hållet från mig. Hon struntade i mig fullständigt och sen fick jag reda på att hon inte gillar kärleksfulla överraskningar (bara för att bre på lite extra). Som tillexempel när jag gav henne rosor. Jag fick reda på från annat håll att hon inte alls gillar sådana grejer. Men nu tänker jag inte smutskasta Hedvig hon är fortfarande min vän och jag hoppas vi kan vara vänner länge till. Jag kanske inte kommer bete mig på samma sätt när jag är med henne, men jag kommer komma över det. Det är ju inte jordens undergång.
Men vad jag ville säga var att när hon först sa det till mig blev jag förstås ledsen och deppig.
Så jag bestämmde mig för gå på eftis och få tröst av mina vänner. Dem fick mig på bättre tankar. Men under tiden kände jag att det deppiga och ledsna avtog. Helt plötsligt upptäckte jag att det inte alls var farligt att hon hade gjort slut. Faktum är att det kanske var bäst så. Så behövde jag inte känna mig ledsen och deppig för att hon var som en kall fisk mot mig (förlåt mig Hedvig jag måste bara få det ur mig) Sen får jag skjuts hem av Majsan och vi pratar och det känns mycket bättre. Sen jag går på vägen hem till mig och jag säger till mig själv "du är en fantastisk underbar människa och det är hon som har förlorat inte du". I samband med det kom jag på vad min kampanj på länna skola ska heta "självkänsla nu" heller något liknande med tankte på att jag stulit titeln. Och jag kände mig hur sjukt det än låter jätteglad. Jag var och är så glad att det inte ens går att beskriva. Det är helt otroligt och lite sjukt. Att det går på några timmar sedan är man jätteglad. Så det var väl allt i stora hela taget. Och fråga mig inte varför hon gjorde slut (jag har ingen aning) det kom lite olämpligt bara. För att jag i samma stund hade tänkt att fråga henne om hon vill komma hem till mig och äta middag. Jag hade tänkt laga Bruchetta med tomat och mozzarella som förrätt. Citronmarinerad kycklingfilé med tagiatelli och chokladmousse med physalis. Titta vad hon gick miste om. Så nu ska jag istället fira en av mina allra bästa vänners födelsedag på den dagen.
Ni må tycka att jag är helt sjuk huvudet men det tycker inte jag. Och jag vill avsluta med med ett ordspråk som min kära vän Majsan gav till mig "Mister du en står det dig tusen åter. Kysser du en står det tusen och gråter".