Altangolv och skymningssolar

Jag sitter här på altanen i en blå plaststol omringad av ett handsmitt staket, vid ett ostadigt, sviktande bord, på ett altangolv som aldrig tycks bli målat och tittar på den vackra skymningssolen. Vi har just ätit en väldigt god kycklingsallad och jag har borstat upp mitt hår så att jag ser ut som en "humla" som min syster brukar säga. Fåglarna kvittrar för fullt och löven har börjat slå ut på träden. Jag är lite kissnödig och funderar på om jag ska skriva färdigt det här inlägget innan jag springer till toaletten, jag tror nog jag kan hålla mig. Som min mamma sa efter att jag informerat henne om krissituationen:
"Man måste öva på att hålla sig och inte vara som Manal. Hon måste kissa så fort som hon blir kissnödig oavsett vart någonstans."
Tack för den visdomsorden kära moder men nu måste jag faktiskt springa till toaletten. Vi ses imorgon då jag informerar er om mitt spännande äventyr till roslagsskolan hej hopp pillesnopp.