Okej. Här sitter jag i morgonrocken skriver mitt första blogginlägg i hela mitt liv. Har funderat i flera år om jag kanske skulle starta en. Och idag 4 timmar och 33 minuter innan jag tillsammans med min klass ska sitta på en buss mot Skavsta flygplats och sedan därifrån ta ett plan till Polen, bestämmer jag mig för att helt plötsligt starta en blogg.
Jag känner hur hela min mage kokar av oro. Jag blir alltid så här när jag ska åka någonstans. Det spelar ingen roll vad det är. Jag blir tillochmed så här orolig när jag ska träffa mina kompisar. Det är väl för att jag i praktiskt taget aldrig träffar mina kompisar på min fritid. Det måste nog vara någon slags inbyggd försvars mekanism jag har i min kropp. Den säger åt mig att bli orolig så fort jag kliver utanför min sovrumsdörr. Och blir jag inte orolig så blir jag stressad. Hela sommarlovet hade varit en lång välbehövlig semester för mig. Men en vecka innan skolan börjar kan jag genast känna hur jag tappar håret.
Jag har funderat på om jag kanske skulle ta och prata med en kurator om mina probelm det är inte normalt säger jag till mig själv. När jag fyllde 15 gick jag igenom en ålderskris. En ÅLDERSKRIS när man är 15 år...det kan ju inte vara normalt. Jag låg och vred mig i sängen på kvällarna och funderade på vad jag skulle göra med mitt liv, och snart var det bara en tidsfråga innan jag skulle ligga på min dödsbädd.
Nä nu måste jag sluta och prata om mina problem jag kan tänka att det måste vara extremt utråkande. Om du ens orkat läsa hela inlägget innan du sitter där med en pistol riktad mot tinningen.
Ja jag ska iallafall åka till Polen idag och näsr jag kommer hem kommeer jag väl vara helt deprimerad. Vi ska nämligen besöka koncentrationslägrerna i Polen. Kanske inte det roligaste men vi ska göra så mycket mer och jag hoppas att det blir ett minne för livet.
Nej nu måste jag sluta annars sitter jag väl här hela natten. Och vid slutet av veckan har jag avslutat mina memoarer. Och så kan vi ju inte ha det
Vi hörs om några dagar. Hej hopp pillesnopp! 
Ps: Här är en blid för att visa hur trött jag är.
1 kommentar:
Om det är det du menar med ålderkris har jag också haft en ;)
När man är rädd för att inte få det liv man vill ha eller åstakomma det man vill. Men sen lärde jag mig (hoppas jag iaf) att ta livet som det kommer :P
Skicka en kommentar